När världen gick till sömns, håller den på att vakna nu?

Håller med Charles Darwin, även fast hans skäl är vardagligt triviala.
Charles är inte vetenskapsmannen som gäller längre när det handlar om mänsklighetens utveckling, majoriteten av vetenskapsmännen har övergett honom, men jag stöttar Charles och det av helt andra skäl.

Djur vet inte att de sover, det är det som är sömn - man är inte medveten om att man sover.

Människans sovande visar på att det krävs kolossalt mycket mod för att komma ur sömn. Vi har så mycket investerat i sömn så bara några få haft modet att ta sig ur, några av dessa är t.ex. Gautama Buddha, Bodhidharma och Socrates.

När människan sover drömmer hon om att hon lever i ett gyllene palats med all lyx och i ett stort kungadöme, så även fast det bara är tiggare som egentligen drömmer om att bli kejsare. Tiggare går absolut inte att väcka för att berätta att hon bara är en tiggare på gatan, ”vem är du som lägger dig i mitt liv? Kan du inte tolerera en människa som har en ljuvlig dröm?” säger tiggaren.

Tiggare har så mycket investerat i sömn och dröm att de spjärnar emot på alla tänkbara sätt, tvingas hon vakna, somnar hon snart om, för vaken är hon ju bara en tiggare och i sömnen en kejsare.

Investeringen i psykologisk sömn är så stor att Gautama Buddha, Bodhidharma, Chuang Tzu, Plotinus och Heraclitus misslyckades i sina försök att väcka människan, de gjorde sitt bästa men mänskligheten sover fortfarande.

Gång på gång bevisas att hon sover tungt, bara två världskrig är bevis nog.
Tredje världskriget, det kommande, kan förhindras, men endast om tillräckligt många vaknar och inspireras till att väcka andra, något som måste göras fort, de sovande förstör världen och dess liv, hela tiden.

Ambitiösa vill bli berömda!
Ingen vaken människa har önskan om att bli politiker, för vakna har ingen önskan om att tillfredsställa sitt ego. Vakna människor blir inte politiker av den enkla anledningen att de inte kan ljuga, vakna ger inte löften hon vet inte går att uppfylla. Egentligen finns inte egot, det existerar bara i sömnen, och då som ställföreträdande. I samma ögonblick som människan vaknar har egot ingen funktion längre.

Hos den ambitiöse är det ett misslyckande att inte vara framstående.
Mindervärdeskomplex är orsaken till att ambitiösa vill bli framståenden, så även fast de största namnen i historien gradvis glidit iväg från framstående till fotnoter, vilka senare förflyttas ut genom dörren.

Den ambitiösa vill ändå visa på sin duglighet och påvisa att han är eller har varit här, den ambitiösa vill bli ihågkommen för något, få sitt namn inskrivet i historien, likt hundar kissar de på träd. Hundar kissar på träd för att skriva sin signatur, hunden säger ”det här trädet tillhör mig” och tillåter ingen annan komma nära sitt träd, det vetenskapsmän kallar "territoriella nödvändigheter".

Djur som urinera över stora territorium som t ex lejon urinerar för att alla ska uppmärksamma dess närvaro.
Människor i politiken fungerar på samma sätt, nationer är inget annat än sovande människor som kissar och skapar osynliga gränser - lukta på det här,  det här är ett annat land, det här är Amerika, Ryssland eller Indien - gå inte in utan visum eller pass.

Varför finns nationer i världen, är det för att människan är ett djur som inte tål stanken av andras urin, en osynliga gräns som synes värd att mörda för, eller sover hon bara fortfarande och drömmer om att bli framstående.

Så anledning till varför jag fortfarande stödjer Charles teorier är enkel, se hur människan fortfarande sover, bara några få har i historien vaknat och deras namn kan man räkna på tio fingrar. Människans har utvecklats från och till ett djur, oavsett vilket djur det var, var det ett djur i djup sömn.
 

av Thomas Romlin
"Roberta Green intervju" erhållen via Greensparrow